Jag tror på arbete. Jag är inte bekväm med radikala sätt där man skall göra tvärt om, använda ”Oblique Strategies” och brainstorma. Inget dåligt ljus på de metoderna men jag är övertygad om att små, fasta, steg ger ett annat resultat. Jag strävar inte efter att vara nyskapande men tror det är omöjligt att inte bidra med nya element precis som det är omöjligt att göra något helt nytt. Inser återkommande att vad jag gjort är en egen version av något ur mitt eget köksskåp och ser gång på gång att det är min okunskap som får mig att tro att jag uppfunnit hjulet.
Skolornas referensbibliotek har varit min skattkammare och ett fält som vedbränning en guldgruva. Jag har läst allt jag hittat, byggt ugnar, testat, byggt om och läst om. I dessa studier har Norah Bradens arbeten varit centrala. Hennes krukor är inte på väg mot skulptur utan hon arbetar med de enkla elementen som finns i en krukmakares skål eller vas. Varje linje är avvägd och massproduktionen känns långt borta. Hon valde att sluta tidigt, tydligen på grund av självkritik. Om det är sant vet jag inte men noggrann det är jag övertygad om att hon
var.
Jag smet in på Blås och Knåda när jag var i Stockholm igår och fick då se dina grejjer. Fantastiskt fina, lekfulla, stiliga, finsmakade och råa på samma gång. Gillade speciellt tekannan som bara bitvis var glaserad.
SvaraRaderaOch så tyckte jag så mycket om den text som du skrivit om ditt arbete. Samma text som finns i det här inlägget. Så vackert.
Beundrande hälsningar från en illustratör i Örebro.
Tack! Jag bockar och bugar och hoppas våra vägar korsas igen.
SvaraRaderaVar med nöje inne på din hemsida och kan se likheter i vårt arbete; är vi barn av vår tid måhända?
Extra roligt att du gillade texten då den delen av arbetet är under mycket förändring just nu. Hoppas du kan följa arbetet mot två stora bränningar under försommaren.